Lassieprojektets styrgrupp prövade Facebook...

Många av kursdeltagarna har konstaterat att veckoartikeln denna gång var för en gångs skull helt begriplig, vilket jag håller med. Jane Seckers artikel ”Case Study 5: Libraries and Facebook” är lättläst. Jag tycker dock att det är svårt att ta på allvar en fallstudie där styrgruppens medlemmars själva utgör ”cases” och studeras sina egna attityder mot och sina sätt att fungera i Facebook. Enligt min åsikt borde en styrgrupps uppgift i ett projekt vara att styra, men det är väl att jag efter tio år som projektledare har en begränsad syn på saken.

Det verkar som om dessa ”försökskaniners” uppfattningar om Facebook varierar ungefär på samma sätt som våra på denna kurs. Några tycker det är kul och ger innehåll till livet, andra tycker att det är nonsens och/eller inskränker ens integritet. Några tycker Facebook endast passar för socialt umgänge i privatlivet, andra tycker att det (även) är ett utmärk medel för professionella sociala nätverk. Några anser att de inte har tid med dylikt, osv. Som många redan har konstaterat på sina bloggar, skiljer sig artikelns råd till bibliotekarierna inte från de allmänna rekommendationerna om hur man skall bete sig om man går med till Facebook.

Jane Secker framhäver att det i Facebook finns massor av olika grupper för bibliotekarier som deltagarna i fallstudien dock inte upplevde så givande. Å andra sidan uppmuntrar Secker bibliotekarierna att använda Facebook som redskap t.ex. genom att själva grunda en profil t.ex. för en arbetsenhet eller ett projekt. Detta kunde vara en fungerande idé t.ex. för internationella projekt för att på ett enkelt sätt hålla medlemmarna uppdaterade.

De applikationer för bibliotek som finns på Facebook har jag svårt att yttra mig om, för att jag inte har bekantat mig med tjänsterna. Men säkert är det bra att sådana finns med tanke på de bibliotek som finns eller planerar sig att gå med på Facebook.

Det som jag saknar i artikeln är att den inte ger desto djupare inblick på bibliotekets möjligheter att profilera sig och marknadsföra sig i Facebook. Får vi något mervärde eller en heureka-upplevelse av att få veta att bibliotekarierna kan själva delta i Facebook och profilera sig där som bibliotekarier ifall de vill, eller att bibliotek kan profilera sig i Facebook med att sätta dit kontaktinformation, öppettider, länkar till resurser och kataloger och en tjänst för snabbmed-delanden? Det kunde man ha kommit på själv genom att klicka på ett par profiler. Seckers artikel är färsk. Ändå känns det som om det där med bibliotek och sociala nätverk skulle ha tagit ett långt språng framåt efter artikelns publicering. Kan utvecklingen verkligen vara så snabb – eller känns det bara så för att man själv håller på att ta lärdom av dessa nya saker i en sådan fart?