Så har man alltså tagit del på en föreläsning i den virtuella världen. Många av er andra har kommenterat föreläsningen i sina bloggar och många har haft samma problem som jag: Tekniska problem, som (om jag förstått rätt, vad Kim skriver i sin kursblogg IAW09OPU , INTE har att göra med hemdatorens styrka och egenskaper, utan hör till kategorin "problem i utvecklingsstadiet". Ljudkvaliteteten var inte den bästa (fast mina högtalare är helt ok) och bildernas långa laddningstid och otydlighet störde.
Dessutom tyckte jag att det var pinsamt(!) att min avatar satt med ryggen mot skärmen där framme kanske i vägen för de andra åhörarna. Ändå vågade jag inte försöka flytta på den mitt på föreläsningen, för att jag är så okunnig och tafatt i att röra på min avatar. Så hade jag till råga på allt i misstag satt på antagligen något slags discoljuseffekt, då jag prövade omforma min Avatar kvällen innan. När Isto pratade, formades han om i mest psykedeliska bilder ( fråga mig inte vad jag gjorde...) Så inte att undra om jag hade svårt att koncentrera mig.
Kim frågar i sin kursblogg , vad vi tyckte om omgivningen. Jag var på den första sitsen ute i det fria. Träden var bra. Att vara "ute" var bra. Tyckte inte om de röda svävande pallarna som var placerade i cirkel. De svävande fjärilarna var too much på en föreläsning. Skulle nog inte heller ha uppskattat en grå bunker. Den där amfiteatermiljön som vi besökte under vår närstudieträff känns för mig kanske den mest optimaliska av de varianter vi har bekantat oss med på kursen. Där vet alla, var åhörarna skall sitta och var föreläsaren och hans/hennes rekvisita skall vara. Ändå är det litet spännande och annorlunda jämfört med det riktiga livet på dessa breddgrader. Överhuvudtaget kan det ju vara en idé att bekanta sig med vad som uppfattas som trivsamma studiemiljöer i verkligheten och förverkliga dem i second life.
Ändå tycker jag fortfarande, som jag tidigare skrivit i denna blogg, att en föreläsning på Second Life kan vara ett intressant alternativ till en vanlig klassföreläsning. Bara man blir kvitt dessa barnsjukdomar först. Jag tror också, att om man själv var litet mera van vid att röra på sig och hitta platser mm. i Second Life, skulle det säkert ha kännts bättre att delta på föreläsningen. Man borde ha gått någon kort kurs i SL, alltså övat litet mera än vad vi har hunnit göra på vår närstudieträff. Det finns ju förstås de där SL:s egna instruktionssidor och videor, men det verkar litet råddigt och det tar alltid mycket mera tid att själv lära sig via försök och misstag. Och tid har nog varit något av en bristvara under denna kurs.
Hejsan. Medan du inte tyckte om de röda svävande pallarna som var placerade i cirkel, tyckte jag att de var roliga. Och jag var glatt överraskad att föreläsningen tog platts i skogen, för jag tyckte att amfiteatermiljön var ganska tråkig, därför att den är så vanlig. Jag håller åsikten att om man använder en virtuell miljö och har alla de olika möjligheter, skulle man gärna avvika från det vanliga.
SvaraRadera